Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Fjärde tidrymden.
Reformationstiden. 1525-1625.
Liksom den väldiga rörelse, som i politiskt-religiöst
hänseende trycker sin prägel på denna tid, den
lutherska reformationen, uppspirar på folklig grund,
men sedan öfvergår till torra och spetsfundiga
tvister mellan de lärda och till att bli ett vapen i
furstarnes händer för vinnandet af enskilda syften,
så blir litteraturen, till en början folkligt frisk,
mot slutet lärd och pedantisk och går till sist
öfver till den obetydlighet, ur hvilken nästa periods
efterhärmare växa upp.
Bland poesiens olika arter är det egentligen
lyriken, som under denna epoks början har betydelse,
framför allt den ur folkvislyriken uppspirande
psalmdiktningen, som i Luther räknar sin främste
målsman. Hans ur folkets innerligaste medvetande
sprungna hymn »Vår Gud är oss en väldig borg» står för
alla tider som den protestantiska församlingssångens
dyrbaraste klenod.
Så folklig som i detta mästerverk blir psalmen
dock ej länge. Den öfvergår snart nog dels till ett
sentimentalt utbrott af den enskildes känslostämning,
dels till att bli ett vapen för de lärdas spetsfundiga
dogmstrider.
Epiken blir viktigast i prosadiktningens form. Men
äfven på vers föder dock tidehvarfvet, märkliga saker,
ehuru de med ett utprägladt satiriskt syfte närma
sig och öfvergå didaktikens råmärken.
Främst af alla glänser här jesuiternas orädde
och genialiske motståndare Johannes Fischart,
som fortsatte, där Brandt under föregående epok
hade börjat.
Inom prosadikten är att märka framträdandet af de
folkböcker, Den vandrande juden och Faust, som längre
fram, i synnerhet den senare, gifvit uppslag till
några af de skönaste klenoder världslitteraturen äger.
Dessutom träder oss äfven här Fischart till mötes
och jämte honom den man, som väl är periodens mest
betydande poetiska företeelse, Hans Sachs, den siste
mästersångaren.
De korta än dramatiska, än berättande lågkomiska
dikter Schwänke, som redan sett dagen under föregående
tidrymd, finna i honom en flitig odlare. Han vänder
sig för öfrigt till litteraturens alla arter, till
lyriken icke mindre än epiken, men främst kanske dock
till dramatiken.
Denna gör under detta skede några framsteg, om än den,
liksom alla poesiens arter, i det af de praktiska
rörelserna så uteslutande upptagna Tyskland ej hinner
den utveckling, som den samtidigt når i andra land.
Vi särskilde under föregående epok de båda olika
arterna af drama, andligt och världsligt. Ehuru det
rent andliga dramat nog lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
