Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4fiS
Kinesernas tonsystem skall hafva ordnats af Lyngly
till en diato-nisk skala, liknande vår, ehuru i
sin äldre form bestående af blott fem i stället för
sju tonsteg. Då denna äfven återfinnes hos de äldre
skot-tarne, hvilka med kineserna vcterligt icke haft
något historiskt sammanhang, så måste man antaga,
att den på båda hållen själfmant uppstått genom
behofvet att i början undvika de två svårsjungna half
ton-stegen i sjutonskalan. For öfrigt göra kinesiska
melodier på oss intrycket af den största melodiska
oordning, och deras instrumentalmusik beskrifves
såsom outhärdligt bullrande. Från Kina ha vi fått
gong-gongen.
Indiska melodier hafva däremot ofta ganska stort
behag för europeiska öron, äfvenså arabiska. Guden
Nared var för hinduerna musikens fader, Bherat den
förste tonkonstnären och uppfinnaren af natak, en
dram med sång och dans. Araberna kände bl. a. lutan
och flere sorters stråkinstrument.
Enligt hebreernas tradition var Jubal den förste
iustrmnentupp-finnaren, och Mirjams lof sång är den
äldsta omtalade sång till instrument. Efter Moses låg
nmsikundervisningen i profetskolornas händer. Under
Samuel infördes växelsånger, och under David nådde
den hebreiska musiken sin blomstring samt utfördes
i templet med stor prakt och många instrument,
såsom harpor, trumpeter m. m. I den nuvarande
judiska ritualmusiken, som är rätt egendomlig, ingå
sannolikt element från den forna tempelsången, ehuru
naturligtvis uppblandade med nyare tillsatser.
Hos forngrekerna ansågs Hermes hafva uppfunnit
lyran, Athene flöjten och Pan herdepipan, hvarjämte
sägnerna om Amfions och Orfeus’ musikaliska underverk
hänvisa på gudomligt ursprung. Vid de dramatiska
föreställningarna sjöngos åtminstone körerna och
en del monologer. Instrumenten ledsagade i enklang
eller oktaver, någon gång väl äfven i kvinter eller
med själfständiga tongångar. Grekernas tonsystem
sträckte sig öfver två oktaver, afdelade i fem grupper
af fyra toner, s. k. tetrakord. Deras notskrift
var bildad af bokstäfver ur deras äldre alfabet,
l instruinentalmusiken hade de tecken för pauser
och tonlängder; i sången bestämdes dessa väsentligen
genom versmeterns rytmik.
Den kristna tonkonsten upptog både hebreiska psalmer
och grekiska hymner i sin ritual. Teorien blef till
en början den grekiska, sådan denna var känd ur
Boetii skrifter. Tonarternas följd blef därvid genom
missförstånd namngifvcn i motsatt ordning mot den
grekiska. Om vi utgå från a såsom grundton för den
eoliska skalan, så få vi i ordning nedåt de öfriga
s. k. kyrkotonarterna: mixolydisk på g, lydisk på f,
frygisk på e, dorisk på d, ionisk på c; hos grekerna
däremot måste vi räkna uppåt från a för att fa samma
namnordning. Am-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
