Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Öfver frisen skjuter geison långt fram. Dess nedre
horisontala del är prydd med mutuli, låga plattor
med tre gånger sex droppar.
På kortsidorna höjer sig, som sagdt, geison
triangelformigt öfver det med skulpturer prydda
indragna gafvelfältet.
Öfver geison löper rännlisten, sima, slutande i
lejonhufvud och vid gafvelns ändar och spets sitta
blad, akroterier.
Kolonngångens tak bildas af de bjälkar, hvilkas
kortändar tri-glyferna äro, och mellan dem befintliga
rutor, kalymmatia.
Här liksom inuti cellan smyckas tempelväggen upptill
af en fortlöpande fris.
Templen byggdes oftast af marmor, men äfven af någon
billigare stenart. Hvad de än voro byggda af, strålade
de dock på många ställen i rik färgprakt.
Triglyferna voro blåa, metoperna och tympanon rödbruna
och akroterierna förgyllda. Mot dessa kraftiga färger
framträdde på ett utsökt sätt de andra delarnas
gulhvita marmorfärg.
På detta vis uppfördt och prydt, utmärkte det doriska
templet sig för ädel värdighet och enkel prakt.
Det ioniska templets karakter var mindre sträng och
bunden, mera vekt behagfull. Där man bäst ser den
skilda karakteren hos den ioniska stilen från den
doriska är på kolonnerna. Dessa hvila för det första
på baser. Den ursprungliga ioniska basen bestod
först af nederst en rätvinklig platta, plinthus,
och öfver denna två skarpt urskurna hålhälar. Under,
mellan och öfver dessa gingo två fina pärllister,
astragaler. Med stammen voro de förbundna af en
kraftigt utspringande vulst, torus.
I Ättika utbildades en annan, enklare bas, som sedan
blef den vanliga, bestående af tvenne af en hålhäl
skilda vulster.
Kolonnens stam är lättare och mera snörrät än den
doriska. Längden är ofta 81/2 till 91/z gånger
bredden. Refflorna äro flere, vanligen 24, djupare
och skilda genom åsar samt äro upptill och nedtill,
där kolonnen har en utsvällning, af rundade.
Kapitalet består af en låg kudde, prydd af en äggstaf
samt medels ett pärlsnöre förbunden med stammen. Öfver
kudden svälla kraftiga snäckor, voluter, ut, och
öfverst finnes en smal vågformigt utböjd och ofta
med blad sirad platta.
Men äfven bjälklaget företer ej obetydliga olikheter
med det doriska.
Arkitraven består af tre helt obetydligt öfver hvarann
utskjutande plattor. Frisen är ej indelad i triglyfer
och metoper, utan fortlöpande, vanligen prydd med
sammanhängande reliefframställningar. Så väl upptill
som nedtill begränsas frisen af en våglist. Öfver
den springer geison kraftigt ut. Den är lättare än
på de doriska templen och saknar mutuli, men har i
stället ofta tandsnitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
