Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
annat ett kraftigt uppsving. Detta uppsving betecknas-
inom de bildande konsternas värld genom framträdandet
af den romanska konsten.
Denna stil med sina tunga imponerande massor, sina
fasta murar ocli sin prägel af solid, men något
tryckande kraft karakteriserar väl den tid, då den
kyrkliga hierarkien stod på sin höjd och behärskade
hela samhällslif vet, men kyrkan ännu också verkligen
inom sina fasta bålverk behöfde skänka den fridsamme
en lugn och tryggad fristad mot den yttre verldens
stormiga och vilda lif.
Kyrkobyggnaderna voro, sorn redan är nämndt,
de byggnadsverk, där den romanska arkitekturen
företrädesvis, ja, nästan uteslutande utvecklade sig;
dock ej endast i kyrkorna själfva, utan äfven i de
klosterbyggnader, som vanligen sattes i förbindelse
med dem och, omgifna af fasta murar, tillsammans med
kyrkorna bildade som en skyddad borg. I de korsgångar,
som förbinda kyrkor och kloster, liksom i de senares
matsalar, visar stilen en karakteristisk prägel. Något
tjänar den ock till att smycka feodalherrarnes borgar,
men förnämligast är det dock i själfva kyrkorna man
skall studera den.
Plan af eu romansk kyrka.
Man bibehöll inom dem basilikans grundplan, som
emellertid utbildades på ett mot den förändrade
ritualens behof svarande sätt.
Formen blef fortfarande långkyrka ined tre eller
fem skepp, ett alltmera utbildadt tvärskepp samt i
absidens ställe ett förlängdt kor.
Koret icke blott förlängdes; dess golf, redan i
basilikorna ofta något höjdt öfver långhusets,
förhöjdes ytterligare, och under detta förlades en
särskild, låg kyrka, den s. k. kraftkyrkan eller
kryptan.
Taket var stundom ännu platt, i allmänhet var det
dock hvälfdt; hvalfven voro antingen tunnhvalf
eller korshvalf. Den bågform så väl hvalfven som
fönstren hade var rundbågen, först senare under den
s. k. öfvergångsstilens slut spetsbågen.
Hvalfven hvilade icke längre på af arkitraver eller
arkivolter förbundna kolonner, utan de bärande delarna
koncentrerades till färre, men kraftigare murpelare,
till en början med kolonner emellan. Dessa äro
oftast försedda med attisk bas, kort, tjockt skaft
och tärningsformadt kapital.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
