- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:537

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

537

apostlarne kristligt innehåll med antik form. Det
verk, med hvilket han pånyttfödde relief skulpturen,
var Al exandersf risen.

Af senare tiders bildhuggare ha vi att i Sverige
minnas Fogelberg, som. försökte att kläda den
nordiska mytologien i skulpturens form, Molin, hvars
Bältespännare är allbekant, Börjeson, i hvars statyer
af Holberg, Scheele och Nils Ericson den idealitet
plastiken aldrig får lämna förmäles med en sund och
verkningsfull realism, Ericson, hvars Linnérelief
i ädelhet ej behöfver stå tillbaka för mästaren
Thorvaldsens arbeten, samt Lundberg och Hasselberg,
hvilka i Fosterbröderna och Snöklockan gifvit vackra
löften om en kommande rik utveckling.

I Tyskland mejslade Rauch af en kraftig realism
präglade bilder.

Frankrike har många skulptörer af rang, såsom Rude
och Pradier, men den franska skulpturen visar i våra
dagar jämte en kraftfull energi stor benägenhet att
gå öfver till naturalism och smekande af sinnligheten.

Under den allra sista tiden har framför allt i
Italien, men också annorstädes, äfven hos oss,
blomstrat upp en genreartad skulptur, som är
ytterst lefvande och effektfull, men hvars ensidiga
natursträfvan och koketteri ha föga med skulpturens
stränga anda gemensamt.

Målarkonstens väsen och teknik.

Måleriet är, sade vi, den konst, där fantasien verkar
som egentligt seende. Dess omfång utsträcker sig
så väl till personligheten som den denna omgifvande
miljön, landskapet, rummet, men allt fattas som ett
eko af det personliga lifvet, och målarkonsten blir
den mest subjektiva, talande af de bildande konsterna,
där stämningen blir af största vikt och uttrycket
får väldet öfver formen, då ju denna konstform ej
fyller rummet, utan blott ger ett sken af bilden,
där äfven dimensionerna äro skenbara och relativa.

Målaren återger ju nämligen blott på en yta de
föremål han vill framställa och söker genom ett rätt
användande af perspektiv och skuggor att ge dem ett
sken af kroppslighet.

Alltefter det ämne, hvarpå man målar, talar man om
vägg- eller tafvelmålning.

Väggmålningen kan ske på fuktig eller torr
vägg och kallas efter detta al fresco eller al
secco. Tafvelmålningen sker på trä, duk, ben, metall
eller papper.

Målningen på vägg sker vanligen med lim- eller
oljefärger, på duk och trä med oljefärger, på papper
med vattenfärger, då den kallas akvarell, eller med
kritor, då den kallas pastell.

Liksom bildhuggaren gör målaren vanligen först ett
utkast eller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free