Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
konst, om än enstaka mästare, som Breda, Fahlcrantz
och Laurin, ej sakna betydelse.
Efter Frankrike har Italien åter blifvit skolan. Vid
seklets midt förflyttas den ännu en gång, nu till
Tyskland, där skolorna i München och Düsseldorf
börja ange tonen. Med Wahlbom, Höckert, d’Uncker,
Edvard Bergh och Fagerlin, hvilka där hämta näring
till nya uppslag, börjar åter ett uppsving, som,
sedan lärosätet än en gång flyttats till Paris,
nu följts af en rik, om än ensidig blomstring.
Mästare, som ej slutit sig till den franska falangen,
ha vi väl i Rosen och Kronberg m. fl., men flertalet
af våra unga målare tillhöra dock den nyfranska skolan
och ge prof både på dess fel och förtjänster.
Förtjänsterna äro ett direkt naturstudium. Felen en
ofta väl långt drifven impressionism samt ur nationell
synpunkt, att det varit den franska, ej den svenska
naturen de studerat. Detta har dock på sista tiden
väsentligen förbättrats, och många af våra parisare
ha framträdt med äkta svenska bilder.
Främst i den unga falangen är att nämna dess nestor
Vahlberg samt sedan Karl Larson, August Bagborg,
Hugo Salmson, Richard Berg och Leonard Zorn, hvilken
sistnämnde i mycket vandrat sina egna vägar, men dock
gått längst både i naturstudium och impressionism.
Det visar sig emellertid inom måleriet, som inom
skulpturen, arkitekturen och poesien, att den tid,
som gått, varit en nyttig skoltid, ty efter den
formella fulländning, våra konstnärer och diktare
vunnit i den främmande skolan, framträda allt fler
och fler drag, som tyda på att, när skolkursen är
slut, på dess grund en af studierna från lärlings-
till mästerskap höjd konst med eget innehåll och egen
karakter skall kunna växa fram.
Vår konst som vår litteratur har hittills nästan
ständigt stått på ofri grund, men tiden tyckes nästan
nu ha kommit för den att åtminstone kunna mogna till
själfständighet.
Herman A. Ring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
