Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
de vanor, Inga lärt sig uppskatta, började
Brennessel ta hemarbete om kvällarna. Bokföring,
översättningar, renskrivning och annat. Det
gjorde honom ej trevligare i hemmet och
hjälpte ej på nerverna. Nerverna, ja! Där var
det. Hans nervsystem började ödeläggas, han
hoppade till vid ett buller, ryckte till vid en
stämma, knäade som om han skulle segna,
när en hand bakifrån lades på hans axel. Och
ett bilhorn eller en spårvagns gonggong kom
honom att häftigt rygga tillbaka eller
besin-ningslöst rusa fram som i dödsfara. Han var
ännu inte femtio, men hans hår var grått och
ofta värkte tinningarna som om järntummar
tryckt dem. Glåmig och hålögd kom han till
ämbetsverket, frysande, ruggig, nedstämd, en
hundsvott, en syndabock.
Ibland, när han oin kvällarna satt i sin
nattrock och hörde Magda inifrån sitt rum öva
skalor och såg hustruns kära huvud böjt över
ett syarbete, under det tekitteln sjöng, Olga
slamrade i köket och Jakob låg på bokhyllan
med gröna ögon, förnam han för några
sekunder den gamla lyckokänslan av hemtrevnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
