Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT
2C)
överhuvudtaget alla oväder. Men han älskar
solen.
Högsta potensen hos kattens känselsinne nås
dock i de otroligt fina morrhåren, känslospröt,
vartill ej; motstycke gives. Det är med dem
katten »ser» i mörkret — utan dem kunde han
ej vägleda sig efter nattmörkrets inbrott. Sant
nog äro kattens ögon mycket ljuskänsliga och
som nattdjur se de också längre (senare) och
bättre än vi människor. Men när det är
absolut mörkt, så är det absolut mörk.t och även
katten ser ej i mörkret. Men han går tyst
och obehindrat omkring i detta nattsvarta, han
stöter ej emot, han snubblar icke, han tar
inte fel, ty morrhåren som på var sin sida
om den överkänsliga nosen och mungiporna
varsko honom som telegram, stöter en spèts
emot, så signaleras blixtsnabbt babord eller
styrbord och kissen styr rätt kurs. Så är det
med den saken. Lanternorna — ögonen —
spela härvid ingen roll, de äro släckta.
Skadas morrhåren, t. ex. brännas de eller
brytas av, lider katten under detta — en slags
melankoli — tills de åter ha vuxit ut, Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
