Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 151
äro dessa båda vanliga landsdjur de bästa
vänner. Katten lyfter ej på huvudet när han ser
hönmamman nalkas med sina små, han vet
mer än väl att han i en strid mot henne skulle
komma ohjälpligt till korta. Kycklingarna
springa oförfärade omkring, äta ur kattens
mjölkfat mittför dess näsa, och katten sover
mittibland dem på gödselstacken. Dessutom
äter katten inte hönskött, lika så litet som
hunden. (Se för övrigt bildmaterialet!)
En annan sak är det med de mindre
sångfåglarna och andra småfåglar. Men de äro
sannerligen själva skulden till att de uppväcka alla
kattens rovdjurs- och jaktinstinkter. Det finnes
inga mer insinuant retsamma djur visavi katten
än sparvar och svalor. De stryka tätt förbi
honom gång på gång, kvittra i hans öron (i
parentes ett ljud påminnande om vissa ljud
hos katten själv) och försöka på alla sätt
»drille» och gäcka honom. Är det på en takås
eller en balkong, ett utsprång eller en gren,
gäller det att få honom att falla ned och
lyckas det, vilket ofta sker med oerfarna katter
(som t. ex. Zeppo), upphäva de en triumf- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
