Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 167
sprungit ned i något ärende, tänkte han, och
låste upp med sin nyckel. Det .var mörkt
överallt — i köket, i salen, han blev helt
underlig till mods, det var också kallt, en
främmande, ogästvänlig kyla, om han inte haft
den alltjämt skrikande katten kring sina ben,
skulle han ha trott att han gått fel och kommit
in i någon annans lägenhet. — Han mumlade
något mellan tänderna, det var inte
långtifrån att han sinåsvurit över gamla Olga, ehuru
detta var första gången, något dylikt hänt. Han
trevade efter kontaktknappen, fick ljus både
i tambur och sal och tände vidare i sitt
rum och sängkammaren. Det var oeldat
överallt och sängen obäddad, handfatet fullt med
vattnet från morgonen, hela våningen ostädad.
Jakob följde honom tätt i hälarna, strök
huvudet mot allt han kom i närheten av och
skrek ömkligt. En fruktansvärd misstanke
väcktes hos Brennessel, hela hans rygg isades och
han trodde sig känna sina grå hårtestar resa
sig. Han gick ut i köket, tände, och där
låg den gamla trotjänarinnan. Hon låg
framstupa på golvet vid vedlåren med den bro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
