Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 ’ HENNING BERGER
och låg helst i solen på verandan. Kom det
en hund, rörde han sig ej ur fläcken. Nu var
han visst aderton år, om ej mera, och
sekreteraren frågade sig själv hur gammal han
väl kunde bli? Femton, hade man sagt,
tjugufem, sade andra. — Jag blir inte äldre själv,
menade Brennessel, räknande åren i överförd
betydelse.
En dag blev det emellertid en uppståndelse
utan like. Jakob var försvunnen.
För första gången på flera år talade Tilda
begripliga ord till sin husbonde och nio
tiondelar av dem voro hädelser och
jämrner-uttryck. Av allt vad som hänt honom, fann
Brennessel detta försvinnande vara det
rysligaste och orättvisaste. Det var så
meningslöst och grymt. Ett djur...
Han hade kommit hem från en fiskare,
vilken lovat honom torsk, som nu efter värsta
värmen började bli litet hårdare i köttet. Han
hade också fått sin fisk och bar den, ännu
sprattlande, från sumpen i ett nät hem till
sin stuga. Han föreställde sig Jakobs glädje
vid blotta lukten av sin fävoritfisk och glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
