Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 189
såg den gråa strandkonturen rullas ihop som
en lärftsduk, hade han också tänkt: —
Farväl min ö. Dig ser jag ej mera...
Men han kunde överraska sig1 själv med att
understundom i skrivbordsstolen tänka:
Det var vänligt av gamla villan — det
var som om det varit en mening med det
— att jag kanske skulle tänka gott om den där
sommaren igen ...
Och han strök ’Jakobs päls.
En dag ville Inte katten ata. Den låg
tvär och dyster kvar mellan filtarna i sängen,
ville inte alls gå upp, och då man rörde vid
den, i synnerhet åt bakbenen till, jämrade
den sig. Tilda bäddade in den, värmde i
hemlighet en ylleduk och svepte om bakdelen.
Två dagar låg Jakob på detta sätt. Sen var det
över och den ’drack på en gång ett helt
litet fat grädde. — Den har fått gikt, liksom
jag, tänkte sekreteraren.
Men det kunde ju inte förnekas att den
också var en gammal herre, ,vars krämpor
pekade mot upplösningen. Och Brennessel
kände sig underligt nedslagen vid tanken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
