Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En lektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en Kidun der docka mod känselnerver och tomma
hjort-kamrar - och du far inte tala om någonting sa
förfärligt, som om att vi skulle lefva livar 1’ör oss. Det
blef min död. Förlät mig!
Ake.
Audtligen, ändtligen! Tnjckcr Eka härrft intill <ig.
Elsa.
Tror du inte att jag forstar, att du spelat komedi
med mig hela veckan f‘ör att visa mig en sädan ja,
jag vill inte precis säga hvad jag varit.
A K K.
Ja, när inte böner, inte föreställningar lijelpte, sa
beslöt jag att bli din spegel. Spegeln är ju den enda
vän af hvilken qvinnorna tal att höra sanning, och
sanning måste du höra.
Elsa.
Men om — om jag velat resa ända?
Akk.
Sä hade vi rest. Jag skulle ha utfört min roll
till slut, med hur stor uppoffring som helst. Målet
var mera värdt iin sa. Sedan —ja, sedan hade kansko
leken förbytts till a Ivar — men dä hade felet into
varit mitt.
Elsa.
Ilall fast mig riktigt härdt — härdare. Det
käns alldeles, som om jag kommit ned frän en
svängande gunga och inte kan sta för mig sjelf ännu. Drag
upp persiennen Ake lyder. Om solen vore uppe
skulle jag be den om förlåtelse med. Det är nog
ett fenomen ändå, att den går upp och ned. Kyss mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
