Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ARBETSLIFVET - Arbetslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
vara hjärnor fulla med största möjliga kvantitet
bokligt vetande, det gaf oss Ellen Key med hela
sitt goda hjärtas frikostighet och hela sin tungas
glänsande vältalighet.
Till oss flicksnärtor i den odrägligaste af
alla åldrar, sötsakernas, bleksotens och de osmälta
kunskapernas gyllene ålder, talade hon så, att vi
sänkte våra hufvuden i eftertanke och blygsel.
Och på samma gång erforo vi en viss känsla af
stolthet därför, att någon behandlade oss som
människor — eller som om vi skulle bli
människor.»
En annan elev, märket Maudlin, skrifver:
»Mon var så mån om att dana våra sinnen i
den rätta fåran, att då vi, som en gång hände,
då hon läste något för oss ur Geijers
prosaskrifter, icke voro med, blef hon utom sig. Hon
ville ha oss sansade och förståndiga, få bort det
ytliga hos oss, lära oss att koncentrera våra
tankar på ett föremål i taget–––––-» Måhända
hade det varit nyttigt att slå an skoltonen,
som medfört strängare disciplin, men Ellen Key
kunde då lika litet som nu fatta nödvändigheten
af skolplugget, så varmt intresserad som hon
själf alltid var, och följden blef, att tanklösa och
barnsliga elever af okynne förkastade bjudna
dyrbara pärlor. Gärna ville hon också se de
ungas friska gemiith spela fritt, ty hon var och
är barn med barnen. Och frågan är, om pärlorna
blifvit dessas egna värdefulla klenoder, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
