Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DE SISTA STOCKHOLMSÅREN - De sista Stockholmsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
Att Ellen Key lämnade Stockholm och det
lif, som för de flesta varit en lockelse — det att
omgifvas af beundrande och tacksamma åhörare
och en alltjämt växande vänskara — berodde
icke, som mången torde antaga, pä leda vid det
samtidigt växande förtalet och misskännandet.
Nej, det berodde på hennes medvetande om sin
otillräcklighet för alla dessa vänner och alla
andra som begärde råd liksom de växande
kraf-ven på det olönade arbetet som föreläsare. Ellen
Key hör nämligen icke till dem, som släppa gamla
vänner för nya, hvarje missförstånd med en vän
orsakar henne djupa lidanden, och medan äfven
de biltraste anfall icke torde beredt henne någon
sömnlös natt, kan en fruktan att ha sårat någon
hålla henne vaken. För ett sådant skaplynne
blir hvarje nytt förhållande en uppgift, som sliter
på själskrafterna, och när därtill kommer, att
Ellen Key besvarar äfven de obetydligaste
brefskrifvares förfrågningar, aldrig skyr att göra
tjänster och äfven outtröttligt tänker ut sådana,
hvilket splittrar kraft och tid, så kan man förstå,
huru öfveransträngd hon under de sista åren i
Stockholm måste varit. Därtill kommer äfven
hennes sätt att lidelsefullt gripas af andras öden,
ett karaktersdrag, som gjort storstadslifvet i hög
grad slitande för henne. I detta hennes
skaplynne finnas faderns och moderns egenskaper
harmoniskt blandade. Själf säger hon, att denna
blandning är så fullständig, att hon har ett lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
