Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DE SISTA STOCKHOLMSÅREN - De sista Stockholmsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
att skämta öfver eller tåla tvetydighetcr i
allvarliga ämnen.
I sammanhang med den karakteristik öfver
Ellen Keys personlif jag slutligen här i smådrag
sökt framställa, kan jag ej afhålla mig från att
något orda om den bittra smärta, som vi alla
erfara vid, att hennes pliktfyllda lif här bland
oss varit föremål för det skamligaste förtal från
deras sida, som tro sig därmed förtaga verkan
af hennes ord.
»Man hör kören, i hvilka goda kvinnor,
hederliga män deltaga, hvilken från krets till krets
återskallar förtalet» och om Ellen Key »har
diktarnaturens hela ömtålighet, har hon också
känt svedan af hvarje sår och dock hållit ut» —
som’ hon säger i sin i alla afseenden fulländade
teckning af Björnson — så visar det att
öfvertygelsens mod hållit henne uppe. Men allt sedan
1889 har hon varit utsatt för offentliga anfall,
smädelser och smutskastning samt skamliga
ano-• nyma bref, de fräckaste osanningar om hennes
enskilda lif och insinuationer yttrade af »bildade»
damer i slutna kretsar. Och fastän allt detta
varit för hennes kvinnliga känsla en oerhörd pina,
har hon dock förblifvit kvar vid sitt arbete, ehuru
folkskygg ända till den grad, att hon aldrig visat
sig offentligt annat än’ på talarestolen, tills
längtan efter landtlifvets stilla ro blef henne
öfver-mäktig.
Hur långt förtalet gått, kan man veta ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
