Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DE SISTA STOCKHOLMSÅREN - De sista Stockholmsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i63
ofta på landet, deltogo i måltiderna och oftast
endast som tysta lyssnare. Men Ellen Key
visste att med sin fina älskvärdhet komma alla
att känna sig a son aise. Det ena ämnet aflöste
det andra utan obehagliga pauser och hela luften
var fylld af välbehag. Stor tomhet kändes efter
henne, och det är nog en allmän erfarenhet i de
kretsar hon lämnar.
Under alla de år, som sedan gått, har jag
alltid funnit henne vara densamma, och
tillräckligt nära har jag varit för att kunna iakttaga
hennes privata lif. Detta är mycket enkelt. Det
har ofta gripit mig djupt, då hon på väg från
sin middagsmåltid på Hushållsskolan eller på väg
till föreläsningen i Arbetareinstitutet kommit till
mig pä en kort stund — som alltid blifvit rik
och efterlämnat saknad —■ hur hennes lif varit
sträfsamt och ensligt. Hon, denna /ww-människa,
denna intagande värdinna vid de små
bjudnings-cirklar hon stundom haft, där många älskvärda
damer samlats ■— en märkvärdig blandning af
aristokratiska släktingar och demokratiska röda
vänner — hur har hon ej gått i ur och skur för
att pä enklaste sätt få sin måltid, hon med sin
fint kultiverade smak, som kan njuta af elt Ȋkta
rhenvin ifylldt ett venetianskt glas» — och detta
ytterst enkla lif har hon anordnat åt sig, oaktadt
hon kunde haft tillfälle iill en för hennes person
mera öfverensstämmande tillvaro, men då hade
hon ej genom gratisarbete och annan mera direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
