Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är rädd! Kan du höra mig — jag vet inte,
hvad jag skall göra! En tanke griper mig —
något oemotståndligt tvingar mig — hvarthän?
Jag bad G-ud om att befria dig nu — i denna
stund — och Han gaf mig ditt leende till svar!
Vill du då lefva, liten? Säg mig, skall du en
dag hata mig, därför att jag gaf dig denna ohy gg
liga lifvets gåfva? (Med vid t uppspärrade ögon.) Å,
jag ser dig — som yngling, som man — med
förvridna anletsdrag — och du säger med vämjelse
och bitterhet: »Moder, hur kunde du vara så
grym och låta mig lefva och lida — jag bad dig
aldrig om lifvets gåfva — du kunde befriat mig
därifrån, innan jag hann känna hvad lif var —
moder, hvarför gjorde du det inte — du var
feg, feg! (Hon böjer hufvudé Öfver vaggan
tillintetgjord, upplyfter därefter åter sitt dödsbleka, förvridna
ansikte, hviskar.) Det kunde ju gå så lätt — eudast
att täcka det lilla ansiktet — att utestänga luft
ett ögonblick och blott tänka att nästa
ögonblick är han befriad! Ja ja, det kunde ju gå
så lätt — om bara inte ens hjärta
sammankrymptes och ens hjärna förstenades! (Lutar sig
trött mot vaggant ser på barnet.) Rör du på
läpparna, liten? (Paus.) Ber du om ditt lif? Nej,
nej. du kan inte önska att lefva — du kan inte,
kan inte. Älskling, det går så lätt — lättare
än att lefva ditt hela lif — det ska inte göra
dig ondt — du bara sofver, sofver — till dess
du vaknar i himmelen! (Tager hastigt filten, hejdar
sig.) Men hvad var det Borg sade: »Han måste
En moder. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
