Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
öfver terrassmurar, där en hvit pjerrot spelade
mandolin för gatans Colombine.
Och dock visste jag ju alltid att bakom
lifvet, som lekte ferie, lurade ett spöke städse
färdigt att låta skymta sitt skrämmande anlete.
Det var fattigdomen.
Det finnes ingen rädsla så våldsam som
den för nöd. De som en gång blifvit tidigt
skrämda af detta spöke glömma det aldrig. Den
hvars barndom varit glädjelös under skuggan
af fattigdom är märkt för lifvet och intet, äfven
högsta och heligaste känsla, äger förmåga att
fullt fånga henne. Har hon en gång nått solen
och blå himmel och luftens fågelsång,
fördubblas skräcken för den mörka mullen. Och
då är intet medel förkastligt för att få njuta af
solens och lifvets guld.
Så också här. Med ångest läste jag i
Margits blick den tysta tanken på framtiden.
Bakom pannans fina rispor bodde grubblet
öfver människornas envåldshärskare, näst
Döden lifvets herre — penningen. Naturligtvis
talade vi därom. Och efter hvarje sådant
samtal blefvo kyssarna längre och omfamningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
