Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
endast att från det ögonblick hon lade all sin
själ i den blick som beledsagade bönen till mig:
— Tag mig, jag är så ensam!
— skulle vi vara två, som ville försöka lösa det
eviga problemet. Och liksom jag trott mig
lyssna till ett skri ur djupet af ett hjärta, som
var färdigt att dö af brist på näring, trodde
jag länge att Margit nått det viktiga ställe på
vägen, där man tager af för att nå rätt stig till
målet. Jag visste med andra ord icke att det
var för sent, att hon för länge sedan med
bländade ögon passerat vändpunkten.
Och så kom den dag, då hon lämnade
mig. Men till trots för den köld, som jag kände
stiga inom mig vid den stora missräkningen,
var det den gången icke en allt förfrysande
kyla, som kramade hjärtat i sitt isande grepp.
Jag visste, att hon gick åter till den andra, han
som hade penningen, och jag visste, att det
för henne betydde ensamheten, om också en
förgylld ensamhet. Jag visste, att ännu fanns
själens kraf och andens hunger, hvars mättnad
icke är till salu på vanliga diskar, och jag
kände, att först nu skulle det verkliga slaget stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
