Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Hector. Hon tyckte om att se på herr Hector,
och han var så fin och tyst och läste så mycket
och fick aldrig besök af damer. Därför hade
Marcelle inrättat en liten kikvrå från sin och
moderns sängkammare genom en tapetdörr
in till herr Hectors skrifrum. Det var ingen
synd att se på herr Hector — eller var det
synd? Naturligtvis icke. Till och med abbéen
som hon biktade för tyckte det icke. En
söndagsmorgon hade hon sagt till honom efter
första mässan:
— Jag betraktar ofta en ung man, min far.
Och han hade svarat:
— Det är naturen, mitt barn!
Men modern unnade henne ingenting.
Hon hade en dag upptäckt att Marcelle skref
vers. Det var icke hennes egen diktning, dess
bättre måhända, och icke heller någon farlig
poet. Hon hade helt enkelt skrifvit af Musset
som i grått omslag och med Bidas gravyrer låg
på förmaksbordet. Och det var ur Souvenir,
men en något omotiverad strof, kanske. Hon
skref med blyerts på baksidan af en räkning,
tvärs öfver en flottfläck och ined en jämmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
