Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
— Das Leben ist eine Strafe, sade den
ryska professorn.
Han såg tärd och utmärglad ut. Hans
linne var halfrent och han var orakad. Den
blå blicken flackade oroligt. Med en spelares
nervösa rörelser flyttade han tändsticksstället
af och an och läste oupphörligt halfhögt
porslinskantens kininvinannons. Eller makade
den blåa sodavattensifonen till och ifrån
ka-raffen med fruset vatten.
— Har ni fått ny anställning ännu,
frågade Hector utan att veta hvad han sade.
— Han satt och tänkte på ett hem, han en
gång haft.
— Jag har två elever. Och till nyåret
har ministern lofvat — — —
Hector hörde icke. Han undrade om de,
hvilka en gång haft honom kär, voro friska och
hade allt godt och icke voro ensamma.
— Får jag en absint till, sade professorn.
En sked klirrade i glaset och isbitarna
rasslade i hinken.
Hector mindes en vän som nu var hans
ovän. — Vi hade mycket gemensamt, tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
