Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
ett söladt bord, med tomma stolar, med tömda
och fingermärkta glas, bland affall och skulor.
Det yttre blef öken, när det inre blef tomt.
Kvar var endast orena aftryck och fläckar.
En dimma fördunklade synen. Han dolde
sig bakom den flottiga matsedeln, hvars
hekto-graftryck klibbade som sås. Nyss hade han
icke känt ensamheten, de hade varit två som
talats vid, då de gingo ned till restaurangen,
och kallat hvarandra för du. Han hade känt
att en ensam icke är så ensam — men nu
var allt meningslöst igen. Hela lifvet en trasa.
Den som kunde alltid vara kall och resonera
med sitt förnuft, den var icke ensam. Men
han kunde icke — endast ibland.
Och dessa ständiga omkastningar från höjd
till djup, i svart och i sol, togo de sista
nervkrafterna. Man skulle icke hafva nerver.
Hector såg bort till familjehörnet.
Gruppen drack svart kaffe och konjak. De sutto
som hade en målare arrangerat dem. Värden
hette Leduc. Och därför kallades den lilla
vackra hustrun med sitt lustiga pjerrotleende
för Madame la duchesse. De sågo nöjda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
