Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
med svansen. Då Hector vänligt lockade blef
den vild af glädje. Den tog några famlande
språng, viftade, dansade och lät de bruna
ögonen lysa. Därpå följde den tätt efter honom,
ängsligt spejande efter hans rörelser, i ångest
att bli bortvisad.
— Jag tar den med mig, tänkte han. —
Det är ett sällskap. Det har jag gjort många
gånger. Den får sofva på skrifbordsmattan,
och på morgonen får den mjölk och socker och
skorpor. Kom bara, stora, stackars hunden!
— vi få ty oss till hvarandra...
Men vid ett hörn var den plötsligt borta.
Den hade funnit ett spår i mörkret, som den
trodde sig bättre känna, eller blifvit skrämd,
och så var den försvunnen i natten.
— Jag har cigarren, tänkte Hector, den
är ett sällskap. Jag tror att det är därför, vi
röka. Icke för tobakssmakens skull, utan för
att det är en kamrat, en följeslagare. Se vi
icke röken, smakar det ju icke, det veta vi
alla. Men annars blir det något lefvande, som
vi förbränna, som värmer och ger lust, i det vi
förinta det — alldeles som med vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
