Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
glas — så tätt att våra armbågar snuddade
— såg jag närmare på honom och märkte,
att hans verkliga ansikte var kvar. Men det
låg liksom under det andra, det nya ansiktet.
Som en mask af glas var det påsatt, och hur
väl än formen var stöpt, såg man genom den,
helt klart, anletet den täckte.
Men ung och olik sig var han då
verkligen.
— Det är väl våren som förändrat dig,
sade jag.
Han log.
— Nej. Vår, sommar, höst och vinter
spela nog lika och slå samma tärningsögon
upp. Men tiden löper. Och så är det ju så
gudomligt väl att i loppet susar och hvirflar
bort, blåser undan och förskingras så mycket!
Då han sade detta, var han sig icke alls
lik. Det var icke det gamla, fina ansiktet,
icke heller det nya, litet ungt öfvermodiga,
det var ett annat, ganska hårdt och kallt, som
jag kanske sett någon glimt af förut, men då
i en spegel.
— Ja, fortfor Hector, våren är emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
