Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
skimret flackar öfver hennes nakna hvita
lemmar. Zezette ligger raklång på rygg och
njuter värmen och rullar ibland: dåsigt öfver på
sidan, biter i en mattfrans och välter tillbaka.
Marcellè sträcker armarna uppåt som bilden af
en sjöjungfru och häfver sig upp på knäna.
— Ah, säger hon, hvad jag älskar dig!
Den lilla silfverslanten med Mariabilden
darrar mellan brösten.
Hon brukar läsa långa tirader för mig ur
poesiböcker och teaterstycken, mest klassiker.
Gud vet om hon själf förstår hvad hon
deklamerar. Jag lyssnar till orden som trilla likt
pärlor ur hennes lilla röda och runda mun,
språket rinner som ett melodiskt och källklart
vatten. Det är kristall och musik.
Men under det hon låter versens rytmer
stiga och falla, höjes och sänkes i mitt minne
drag och ord och blickar, tårar, suckar och
hviskningar från svunna dagar. Det är blott
reminiscenser som fladdra likt eldskenet öfver
Marcelles snöskuldror, och rösterna äro så
svaga som ekon från kyrkogårdens vårdar och
kors. De döda tala icke högt och deras vink-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
