Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
J’ai vu ma seule amiei, à jamais la pius chère,
Devenue elle-mëme un sepulcre blanchi,
Une tombe vivante oü flottait la poussière
De notre mort chéri,
De notre pauvre amour–-
Då måste jag ju le. Under det att
emellertid för mig står bilden af Margit, blek och
älskande, men evigt lefvande död midt i all
sin kärlek. Så kall och arm och fattig i
öfverflöd och rikedom. En lefvande hvitmenad
grift.
Kärlek! du tomma ord. Älskade mig icke
nu den lilla på vilddjurshuden — älskade mig
med ett sjuttonårs hjärtas svärmeri och
för-gudning? Helt visst. Hvad som börjat i trots
och för hämnd och på lek hade snart nog
från hennes oerfarna sida slagit ut till en af
de blödande rosorna kring dödsängelns bild.
Själf hade jag ju för länge sedan på samma sätt
bidragit med att smycka kullens kärlekstempel.
I drömmande ton läser Marcelle de
berömda slutraderna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
