Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
vakten ocli bagaren och slaktaren, det sade
brefbäraren och det omtalade kafévärden för
sina gäster. Huset och gatan voro stolta öfver
oss, droskkuskarna blefvo glada när vi kommo
ned, och till och med spårvagnskonduktören
hälsade oss bekant. — Det är herrn och frun
från sjätte, hette det — och alltid med ett
gillande leende. Det var därför att vi sågo
unga och lyckliga och så förfärligt förälskade
ut. Det är någonting som världen i alla fall
ler uppmuntrande och öfverseende och
medhållande åt.
Det är skumt i trapporna. Men högst upp
genom takfönstret ses en liten rosenröd
kvällssky — som en liten skär dundyna. Två stjärnor
se ned öfver den.
Men på inin gamla dörr läser jag ett
främmande namn, och då jag öppnar och stiger
in och känner hur hjärtat klappar, våldsamt
som blott vid minnen och möten, slår emot
mig en instängd luft, mängd med kamfert.
Tamburens krokar äro kvar, men där hänga
icke längre de kära plagg som förr gaf
färgvärme i de mörka hörnen. Golfvet är trampadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
