Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Jag gick i köket. Vattenledningens
zinkbål utsände en stank som från en bakgård, i
en slaskhink ruttnade rester af mat, öfver hvilka
kackerlackor krälade. Där var det väggfasta
skafferiet som dina fina händer fyllde —
lekande som med dockskåp. En klick härsket
smör på en trasig assiett är allt, hyllornas
tidningspapper bjuder.
Och då jag till sist i det svinnande ljuset
slår upp altandörrarna och går ut på
balkongen, kastar sig min skugga hufvudstupa
ned i djupet som ville den förtviflad fly från
det kära som svunnit.
Men själf går jag med torra och underliga
ögon ned i trappmörkret som gapar likt ur
ett grufhål. Jag räcker utan ett ord nycklarna
till den sofvande portvakten, och jag fortsätter,
stel och okänslig, gatan fram under träden.
Det är sommartungt och sommarödsligt, min
stadsdel är död som det, hvilket en gång varit,
men länge sedan passerat. Den kärlek, som
svunnit, går också till sist ur minnet. — Ur
syn, ur sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
