Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sanderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom, över och vid sidan av vilka hans vakna
blick värdesatte den han talade med. Omkring
ögonen voro fina rynkor, och jag minns, honom alltid
leende, med en glimt i ögonvrån, som antydde
spjuvern. Tvära kast med huvudet kommo glasögonen
att blixtra, han taladie i en djup bröstton; en
anstrykning av hembygden Northumbria röjdes i
tonfallet. Han var kanske litet för fet för sitt
hjärta, vilket gjorde honom andfådd, och han hade
för vana att tala i oavslutade satser och med en
ofta återkommande frågeform. Hans sätt var
förtroligt, han brukade böja sig fram mot den
besökande och sänka rösten litet grand. "Nå, vad
tycker ni nu..." eller ... "Jag har gått och tänkt på
att..." och vidare i den stilen. Ibland förde hans
förtroliga ton tanken på en sammansvärjning av
vänskapligt slag. "Det här", tycktes han vilja säga,
"är inte lämpligt att basuna ut för en tanklös
allmänhet, det får stanna mellan er och mig, som äro
inne i saken. De andra... de äro litet
hårdarbetade, det är inte lönt att försöka med allt på en gång."
Det där undantagandet, det där humoristiska
omdömet äro små stänk av hans väsen, och något
väsentligt i min hågkomst av honom, ja, de äro något
väsentligt för uppfostringsproblemet i hela världen.
Han var en utomordentligt modig man, en
skapande förmåga och — han var skollärare! En så gott
som fullkomlig oförenlighet av egenskaper och
villkor, skulle man tycka. På intet område av vårt
sociala liv ha ledsamma traditioner gjort ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
