Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Tävlingssystem och grupparbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom de naturvetenskapliga grenarna. De flesta av
oss minnas nog, hur hemskt ledsamma lektionerna
i "litteraturhistoria" brukade vara: någon sorts
tredjeklass-föreläsning, anteckningar,
upprabblandet av enfaldiga omdömen om olästa böcker av
obekanta författare och så de förskräckliga,
kommenterade "läseböckerna"! Sanderson sopade bort hela
systemet. En teaterpjäs t. ex. ansåg han böra
spelas, ej läsas, det var bästa sättet att lära sig förstå
den. Frågor, som angingo språkets behandling, dess
syntax och de tolkningar, som ett uttryck kunde
föranleda, diskuterades lämpligast, då man gjort
klart för sig alstret i dess helhet. Men de flesta
klasser voro alldeles för stora för att man av var
klass skulle kunna bilda ett enda "teatersällskap",
därför måste några stycken gossar alternera i varje
roll. Så brukade man ha en tre, fyra
Othello-framställare och lika många Desdemonor. Någon gång
avslutades det hela med ett offentligt uppförande
av pjäsen och i kostym. Det viktigaste var, att
gossarna fördes i möjligast levande kontakt med
det verk, de för tillfället studerade. Grupperna
fingo inbördes diskutera iscensättning och
gestikulering och den korrekta betoningen av fraserna.
Gruppledaren fungerade som regissör i Stora
Hallen. Anställ en jämförelse mellan detta slags
litteraturundervisning och de vanliga lektionerna med
sina "läseböcker"!
Gruppsystemet gjorde allt större landvinningar
på litteraturens och historiens mark. Här måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
