Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Världskriget och Sanderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6o En stor lärares liv ’
gossar gått till slagfälten, tre av dem’ hade fått
Victoria-korset, många omnämndes i
krigstelegrammen för de militära utmärkelser de fått mottaga
och mera dylikt.
Sanderson gjorde sitt bästa för att finna Gud
och den skapande andan mitt i världens
krampryckningar. Jag gör här ett utdrag ur ett tal till
kadètt-kåren vid en kyrkparad.
"–Just ett ord, innan ni lämna oss! Tag
med er den samarbetets anda, som råder här hos
oss. Lär er att hålla av männen i ledet, tag vara
på deras intressen, tag också vara på deras
individuella möjligheter och lär er själva att samarbeta
med dem.
Det säges ofta, att krigen aldrig skola upphöra,
att de äro en nödvändighet. I ett avseende kan
detta vara sant. Vi veta, att-i alla livets
förhållanden kan fridén vara en frid till döds. Så är det
med overksamhetens, livlöshetens frid trots dess
höstlika skönhet. Så är det med den friden, som
icke vet av några växlingar, den konventionella
trons frid, den konventionella sysselsättningens frid
med dess brist på initiativ, på experiment och
forskning. Så är det med den frid, som åtföljer
tillfredsställelsen med’ rådande förhållanden, dödens
frid. Kriget må komma att störa denna frid. Så
sade John Ruskin. —- Jag har här ett brev, som
skrevs till mig, när kriget bröt ut. I juli 1914 in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
