Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Världskriget och Sanderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskriget och Sanderson 85
spekterades ’O. T. C.’ av general Birkbeck och i
sitt tal sade han sig tro, att kriget skulle komma.
Den 2 augusti, 1914, skrev han till mig:
’Bäste Mr Sanderson! -
När jag talade till edra gossar anade vi föga hur
nära förestående vår prövning var!’ och han
tilllägger: ’Jag vill återgiva några ord av en
fredsvänlig tänkare, Mr Ruskin, vilka ord1 han yttrade
i Woolwich Royal Academy Institution vid
avslutandet av en serie föreläsningar över krig. De
kunna kanske lända er till tröst:
Människor tala om fred och välstånd, om fred’
och kunskaper, om fred och civilisation, men jag
har funnit, att dessa äro icke de ord, som historiens
musa sammankopplat. Från hennes mun heter det:
fred och själviskhet, fred och sinnlighet, fred och
död! ! Jag har erfarit, att alla stora nationer lärt
sig sanningskärlek’ och tankestyrka av kriget, att
kriget upplyste dem, men freden förrådde dem,
kriget närde dem1, men freden lät dem för vissna; med
ett ord: kriget födde dem, men freden utplånade
dem. —’
Detta är profetens kallande rop att stå upp och
vakna ur sömnen, att övergiva slentrianens slöa
liv och slentrianens tro. Det är en maning att stå
upp och andas liv i det förflutnas förtorkade ben,
det är trumpetstöten, som kallar oss under vapen
mot allt, som har blivit stelnat och dött. Det är
häroldens pockände på en ny armé ätt bygga upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
