Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sista föreläsningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 En stor l’à rares liv
Jag sade först till Mrs Sanderson, att hennes
man blivit sjuk, och sedan, under vägen / till
University College, sade jag. henne, att hans
tillstånd var allvarligt. När vi kommo fram, var hon
fullt beredd att av läkarna få höra, att döden redan
inträtt.
I universitetets gravkapell såg jag för sista
gången min väns ansikte. Dödens stumma
värdighet vilade över det. Vi förde Mrs Sanderson till
honom och lämnade henne en stund ensam med
den döde.
På samma hotell, där, de nu bott, hade de för
fyra år sedan drabbats av underrättelsen om> äldste
sonens död. —* w
§ 4.
En händelse som denna kommer människor att
reagera på de mest olika sätt. Jag påminner mig
hur på samma gång pinsamt och komiskt jag tyckte
det var,, då två för mig obekanta personer kommo
fram . till mig och tilltalade mig, då jag gick. ut
från The University College för att söka upp Mrs
Sanderson. Den ena var en ung kvinna och hon
sade: "Sörj inte för Er väns skull, Mr Wells. Det
måste ju vara härligt att få dö så, på livets
höjdpunkt och efter att ha fyllt sin mission.
Jag svarade henne icke. Jag gick just och
övertänkte att om jag varit litet mindre tanklös, om jag
haft litet klarare blick för det arbete jag lastat
på min vän, skulle måhända döden kunna hållits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
