Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
retikulerade och skuggade med brunt samt forsedda med 2 hvita
punkter och hos Q derjamte med långsgående, svartaktigt band;
hanens ofte analbihang långa, cylindriska, utstående, mot spetsen
krokta inåt och nedåt; oberoende nerven på honans bakvingar
är en gren af glenoidalgrenen, och denna senare ater sällan
utanfor diskfältet forenad med styloidgrenen i en. mycket kort,
gemensam stam. L. e. vsp. 39—60 millim.
fusco-testaceæ, venis aliquantulum ramosis striatæ» bland 36 exempl. som
finnas i Hagens samling af hans Phr. striata, äro fullt tillämpliga på 10, som
visa vingarne enfargade utan flackar och hos hvilka vingnerverna äro tydliga.
Hum vida de 5 svenska exemplar, som samlingen innehålles höra till de 10
nämnes ej, men D:r Hagen medgifver dock att 3 expl. från Lappland äro
ganska lika Phr. grandis. Gerna medgifves, att ett och annat individ af
Hagens Phr. striata patraffas, hvars färg är ganska enformig och der
vingner-vema kunna genom den starka harigheten jamforelsevis lätt upptäckas, ehuru
sådanas antal i förhållande till alla de ofriga af arten, som hafva normal
farg-teckning, ej kan bestämmas efter antalet deraf i ett naturaliekabinett, för
hvilket exemplaren utväljas och ej sammanforas på måfå. Likväl våga vi påstå
på grund af förhållandet i naturen, att sådana individ äro åtminstone inom
Svc-rige ganska sällsynta och att hos dem aldrig vingnerverna framsta mot vingen
i öfrigt till den grad, att de genast och ovilkorligen falla i ögonen så som hos
Neuronia ruficrus och såsom det måste på grund af Linnés ord vara med
hans Phr. striata, alldenstund det är onekligt, att L. i sina beskrifningar just
framhaller i framsta rummet de mest i ögonen fallande karaktarer och ej de
mera dolda. Att vingnerverna måste vara af sådan beskaffenhet hos hans art
framgar just deraf, att han i artdiagnosen framhaller nerverna såsom nästan
uteslutande artkaraktar och ej först i den omstandligare beskrifningen
omnäm-ner dem. Det är således de utpraglade vingnerverna, som framför allt skilja
hans art från alla de ofriga, hvilka han beskrifvit, och man kan icke uppleta
någon annan än Neuronia ruficrus, på hvilken detta, jämte hvad öfrigt
beskrifningen innehaller, inträffar. — Då ofriga af oss anforda skäl äfven tagas
med i rakningen, tro vi häraf tydligen framga att vår tolkning af Linnes Phr.
striata måste vara den rätta. — I öfrigt äro vi för vår del icke sådana
dyr-kare af prioritetslagen, att vi ovilkorligen payrka det N. ruficrus skall bära
namnet N. striata, utan må gerna för oss D:r Hagens art benämnas Phr.
striata, blott icke Linne uppgifves såsom namnets auctor, ty för oss här
ödandet af en arts synonymi hufvudsakligen ett historiskt intresse, liksom det för
D:r H. här hufvudsakligen ett geografiskt. Att antaga eller forkasta det af
oss foreslagna och här ofvan genomforda namnutbytet ofverlemna vi derför
med nöje åt hvars och ens tycke och smak och skola derpå ej spilla ett ord.
— Vi torde framdeles komma i tillfälle att yttra oss öfver den vederlaggning
af vår tolkning af åtskilliga andra arter bland Linnés Phryganeidce, hvilken
D:r Hagen i ofvan anforda uppsats sökt åstadkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
