Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull, — det var också — jag tror det, — för
att försona. — Jag tänkte, att om ni båda lärde
känna och kanske hålla af hvarandra, — att det
skulle vara som en försoning. — Men jag
förstod nog icke, hvad jag hade gjort, annars hade
jag icke vågat hoppas därpå. — Åh, Torsten,
kan det aldrig försonas?
Torsten.
Hvad som en gång har händt, det har
händt, — vi få försöka taga följderna. Lifvet
vet icke af någon försoning. Eller kallar du
det försoning, — dessa följder af din gärning,
som nu skrämma dig?
Fru Vinge (förkrossad).
Åh, min gud!
Torsten (mildare).
Se så, — det hjälper icke att klaga. Men
jag förebrår dig intet mera, — det är förbi nu.
Ser du, — då jag erbjöd dig att komma
tillbaka till mig, då var det för att hämnas på dig,
jag ville hämnas genom ädelmod, — men
hämnden förlorade sin sötma, dà jag förstod, hur
ringa mitt ädelmod var värdt. — Du kunde väl
icke annat, — det var väl starkare än du. Vi
offra andra och äro själfva offer. — Jag förebrår
dig icke mera något, och jag skulle aldrig hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
