Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
Torsten.
Skälet, — jag vill veta skälet! — Är det
möjligen af någon finkänslighet gent emot Helena,
så är den obehöflig. — Aha, — det ser ut, som
om jag hade gissat rätt där!
Richard (stiger upp).
Torsten, sluta med detta!
Torsten (stiger också upp).
Nej, låt oss tala om Helena. — Du tänker
kanske, att det skulle vara plågsamt för henne
att återse dig efter hvad som passerat. Smickra
dig inte med det! Hvad är det egentligen som
passerat? Hon roade sig en smula på din
bekostnad, — på bekostnad af dina ideal. — Nå
ja, kvinnorna äro nu en gång sådana, — när
de se några vackra ideal, kunna de inte motstå
frestelsen att smycka sig med dem, — liksom
de, när de se en ros, inte kunna låta bli att
bryta af den och sätta den i håret på sig. —
Då rosen vissnat, kasta de bort den, — och
busken som burit den, — den, min vän, är dem
fullkomligt likgiltig. Det är kanske
förödmjukande för busken, men det är nu en gång så.
Åh nej, för Helenas skull behöfver du inte
hålla dig borta, för hennes skull tål jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
