Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i87 -
billar jag mig, att jag är fri — och tar några
steg — men så rycker kedjan, — och jag vaknar
npp till verkligheten igen, — min verklighet,
— den enda som finnes för mig — att jag
älskar henne, — hvad har allt det andra att
betyda för mig? Du trodde kanske, du, att det
var någon mening med allt, hvad jag här gått
och skrutit om, — om krossade illusioner, om
människoförakt och tvifvel, — ack, det var ju
en ömklig komedi alltsamman, hvad bryr jag
mig om det — det var ju endast en roll, som
jag spelade för att bedraga er och mig själf. —
Jag kan icke en gång förakta mig själf, — jag
ljuger, då jag säger det, — hela sanningen är
den, att jag älskar henne! Se så, — nu nog
om det, — nu förstår du, att jag måste vara
ensam, — och nu låter du mig gå, — icke sant,
du gör äfven det offret för min skull? — Tack,
lilla mor! — Jag är en stackare, som endast
begär offer, — men jag skall nog bli dig
tacksam för det, — längre fram! — Det går väl
öfver, det här — lilla mor! — Tack, — och
adjö! (Kysser henne, går bortåt.) Och så lofvar du
mig att aldrig tala om mig, — med dem —
därute! (Går.)
(Frn Vinge sitter hopsjunken kvar i soffan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
