Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197 —’
i synen på det hela. — Och det har gjort mig
så godt! — Det ville jag så gärna säga honom,
— men nu kan jag det ju icke.
Torsten.
Och hvarför icke, — låt icke mig hindra!
Helena (häftigare).
Förstår du då icke, hvilken plåga det är
för mig att mottaga honom här? — Förstår
du icke, hvilken plåga det varit för mig, bara
det att dagligen se henne, — hans mor —
här, — hon, som visste, — med hvilken han
kanske talat om mig. — Och nu, nu skall allt
detta rifvas upp igen, som jag sökt glömma, —
soin jag kanske skulle lyckats glömma, om icke
hon varit. — (Lugnare.) Ja, jag vet, det är min
egen skuld att så är, — och jag vet också, att
jag var skyldig dig att göra det offret, — och
därför gör jag det, — men jag kan icke göra
det ni ed glädje.
Torsten (ser frågande på henne).
Var du skyldig mig?
Helena.
Ja, — därför att du låtit mig lefva på detta
sätt, — fri, fastän jag inför världen är din
hustru. För att du hjälpte mig, så att Sten
icke skulle få lida för min skull, och ändå aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
