Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Vitalis är stört, i den allvarsamma eller den
komiska. Ett omdöme i detta afseende kan
nästan ej motiveras af något annat än af
läsarens individuella känsla. Den, som med
förkärlek omfattar det komiska, skall kanske
ej så mycket fästa sig vid Vitalis
allvarsamma stycken; men den, som älskar en poesi,
i hvilken ett ädelt verldsförakt, en ren ocli
djup känsla samt en fast religiositet utgöra
grundtonerna, skall utan tvifvel ofta läsa
och omläsa dessa dyrbara poemer. Iluru
mångsidig är icke skaldens förmåga i dessa!
Hvilken olikhet imellan den Kampandes Sång,
den sköna Elegien till Laura, under en
sjukdom, och Blomsterfesten! Och dock hafva de
klingat från en och samma lyra. Ganska
träffande har en nyare criticus anmärkt, att
Vitalis i sina verlds-ironiska stj^cken (som
han kallar dem) liknar Lörd Byron. Det
anmärkes vidare, att Vitalis i de stycken,
som samme criticus kallar sentimentala,
sträf-vat att tillegna sig den sydliga colorit, som
utmärker Atterboms skaldekonst, Detta kan
väl ej nekas; dock tror jag mig i dessa
dikter förnimma en grundton af oskuld och
fromhet, som är Vitalis egen. Den Frommes
Lif, den Bästa Vännen och Försakelsen äro de
renaste utgjutelser från ett af den varmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
