Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
bröst och ryckt "dygdens krona" från hans
hjessa. Strax vid sitt första uppträde i
andra acten utvecklar han hela sin charakter i
denna apostroph till Olivia:
Hvad jag var säll i dina armar fordom!
Hvad jag var god! Med Skaparn och Na«
turen
J vänskap lefde detta hjerta än.
Mitt ideal jag hänryckt slöt i famnen^
Mitt andraj nej_, mitt första jag och verlden
Ur tusen speglar strålade tillbaka
Min salighet i ändlös morgonglans.
Ve digj Sirénj som mig tillintetgjorde^
Som med ett skeppsbrott lyktade min färd
Kring njutningens kristalleklara sjöar.
Meiij hvad du lofvat och ej hållit har_,
Det skall din dotter, skall Mathilda hålla,
Skall återge mig en förlorad brud_,
Och gälda mannens hvad från ynglingen
Vin trolöshet så nedrigt mig beröfvat^
Din afbild är hon. Dig jag ser i henne,
Dig likväl sådanj som när första kyssen>
1 dunkelt skygd af heliga oliver
Du rodnande vid Tiberns strand mig gaf
.Nå välj jag än dig älskar i Mathilda
Hvad re’n jag egde bor mig ej beröfvas.
Rätt har jag att min make återfordra3
Och detta sådan som jag henne mist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
