Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ga och såsom ett af de största profven på
Stagnelii stora konstnärsförmåga. Ett
oerhördt brott är begånget. En far har förfört
sin dotter, och denna dotter liar mördat sig
sjelf. Sorgespelet kunde ej slutas med
Mathildas död, eller Rheinfels’ sista ord, utan
att stegra det upprörande och
förkrossande till öfvermätt, ocli några tröstande,
försonande slutord, uttalade af dödliga läppar,
skulle här hafva förklingat såsom fleutens
milda toner bland stormens tjut på det
svallande hafvet. Endast en röst från högre
rymder kunde i harmoni upplösa de skärande
dissonanserna och påminna oss om den
tröstande, oförgängliga sanningen, att:
Af tidens plågor födes evigt väl.
I tre sorgespel, Bacchanterna, Visbur
och Sigurd Ring, har Stagnelius tillegnat sig
den Grekiska formen, der han i synnerhet i
chörerna haft tillfälle att utveckla sin rika
lyriska förmåga. Sorgespelet Bacchanterna
är, näst Goethes Iphigenia, det mest lyckade
försök att efterbilda den antigua tragedien,
som hittills blifvit gjordt. Slutet af detta
stycke är väl något matt, ocli det hela lider
af brist på handling; men man märker ej
detta, för den hänförande, skimrande
dictio-nen och den rena Grekiska anda, som öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
