Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
de heldre dö, än blifva sin älskare otrogen och
öfverlemna sig åt Sigurd. Tjenaren inträder
med giftbägaren. Alf ber henne tömma den,
och, inan aftonstjernan tänds, skall hon vara
en passande brud för den hårda monarchen,
ett känslolöst och stelnadt lik. Då bleknar
den olyckliga flickan, hon tvekar. Brodern
förebrår henne, att hon tvekar i valet mellan
död och träldom, att hon, som är Ragnars
brud, vill lefva för Ragnars mördare. Då
svarar honom Hilma med dessa sköna ord:
Ack, hvarföre krossa
Med vredens röst en redan krossad?
En hastig yrsel mig betog. Jag tänkte,
Hur’ grymt det var att, sänkt i grafvens
djup,
Ej längre skåda stjernorna och solen,
Den blåa skyn, de blomsterkrönta fälten,
Ej längre höra näktergalens sång,
Och harpans ljud, och rösten af en älskling.
Föreställ dig en ung, blomstrande flicka,
med den ömmaste kärlek fäst vid en
hjel-temodig yngling, försatt i den hårda
nödvändigheten att välja mellan död och otrohet;
hon har fattat sitt beslut, hon vill ren och
obefläckad nedstiga i grafven; men hvem,
säger Gray i sin sköna Elegi på Kyrkogården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
