Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
gare känslor sitter man ej en högtidsdag i
Herrans tempel samt hör den fromma sången
och de djupa orgeltonerna vandra i de
sol-bestrålade hvalfven, än man läser sådana
scener, som den mellan Flavius och Perpetua,
eller första uppträdet i tredje acten, då de
fromma martyrerna vid aftonstjernans milda
skimmer samla sig i den stilla, klippomgifna
dalen.
Man kunde likväl anmärka mot detta
sorgespel, att de fromma känslorna och
andäktiga betraktelserna stundom blifvit
öfver-liöljda af ett alltför konstrikt och skimrande
draperi, samt att den mörka, gnostiska
verlds-åsigten, enligt hvilken detta jordiska lifvet
med alla sina fröjder blott är ett tomt,
bedårande skuggspel, alltför ofta framträder.
Dessa Perpetuas ord till Emilia:
Ack, denna jord är ingen glädje värd.
En fjäril lik, som öfverlefvat rosens
Elysiskt glada tid, vår själ här nere
Kring öknarna på dunkla vingar far,
Och för sin trånad intet mål hon finner.
återkomma beständigt i mångfalldiga
variationer. I en så mörk dager behöfver dock en
from och förtröstansfull Christen ej betrakta
denna "vansklighetens kust," och den
grundtanke, som genomgår det hela,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
