Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
klippa, och en ängel uppenbarar sig åter för
den olyckliga, underrättar henne, att Albert
ej vistas i afgrunden, utan att han ännu
vandrar på jorden. Julia ber, att hon åter
måtte få se honom, ängeln lofvar henne det,
och scenen förändras.
Theatern föreställer nu en ödslig
skogstrakt på jorden. Albert uppträder och
håller en lång klagande monolog. En
likprocession blir synlig i fonden, och
begrafnings-klockornas dystra toner höras. Albert märker,
att det är Julias likbår, som bärs öfver
heden, och mördar sig sjelf.
Alberts själ föres nu af änglar till
andeverlden. Efter en dialog imellan Albert
och en af änglarne, som är ett af de
mest-skakande ställen i hela poemet, förvandlas
scenen igen till den cyrpressbeskuggade dalen,
och vi se åter Julia, samt hennes ängel i
genomskinliga moln. Julia frågar, om ej
kärleken är det högsta, så väl i andarnes verld
som på jorden, och, då ängeln bejakar det,
ber hon honom, att han måtte föra henne
till Albert. Ängeln frågar henne, om hon ej
mera minnes Gud. Julia svarar, att Albert
är hennes Gud. Ilar Albert, säger den
himmelska ynglingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
