Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
poesi, så har jag i Sverige hört flera påstå
detsamma, och dessa äro följaktligen äfven
af den tankan, att Stagnelius skulle blifvit
vida större såsom skald, om han ej alltför
mycket invecklat sig i gnosticismens mörka
labyrinther. Men både det ena och det andra
är i min tanke falskt. Schiller hade ej, utan
sitt grundliga studium af philosophien, från de
hemska tvifvelsmål, som plågade honom när
han författade sina första vilda
ungdomsarbeten, kommit till det lugn och den klarhet,
hvilka andas i lians sista mästerverk; och för
Stagnelius, den efter all sannolikhet redan af
naturen dystra och för grubbleri benägna
samt dessutom af de grymmaste kroppsliga
lidanden så djupt betryckta skalden, var den
gnostiska mysticismen, med sitt aningsfulla
djup, en säker och välkommen tillflykt.
Genom denna speculation, så mörk och tröstlös
den än vid första påseendet tyckes vara, kom
lian ändå till ett slags harmoni. Han finner
sig i sitt öde och vill, att jag må nyttja
lians egna sköna ord, "tåligt skåda mot fästets
klara höjd och i harpans ljud förråda sin
fröjd ocli sin saknad." Visserligen kan han
ej med en Goethes, en Tegners ljusa och
glada blickar betrakta detta jordiska lifvet
och förtjusa oss med evigt omvexlande skift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
