Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
raturen. Öfversigten af Grekernas och
Romarnes vitterhet är något mager och ytlig; i
sina betraktelser öfver Shakspeare har
författaren haft god ledning af August "Wilhelm
Schlegel *_), på hvilkens ensidighet han
annars, i medvetandet af sin allsidighet, tyckes
nedblicka med ett visst förnämt medlidande.
Framställningen af den nyare Engelska
vitterheten, af Scott, Byron och Moore, är bäst
lyckad och vittnar om en lång förtrolighet
med dessa stora skalders verk. Att Byrons
Don Juan är föga underhållande, är likväl
ett orättvist omdöme. Af alla de, härliga
taflor, Byrons pensel målat, är denna kanske
den konstrikaste, den mest omvexlande,
e-huru den dystra colorit, som utmärker de
öfriga, äfven här icke saknas. I sin
framställning af Tyska literaturen har författaren,
såsom han sjelf förmodar, "med synbar
förkärlek uppehållit sig vid det negativa af saken.
För mystiken och sentimentaliteten tyckes han,
likasom Argus, vara särdeles rädd. Att
Goethe är större lyricus än Schiller, torde ej alla
villja medgifva. Misslyckad är jemnförelsen
mellan Shakspeares Nurse i Romeo and
Ju-liet och Hanna Kennedy i Schillers Maria
*) Här sticker författarens nationalstolthet åter
.fram. Utgifvarens anmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
