Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
gen uppstått, som kunde ersätta deras
förlust. De yngre Svenska poeternas arbeten
äro ej egnade att uppväcka några stora
förhoppningar. Det råder hos större delen af
dessa skalder en affectation, en
originalitetsmani, som är i hög grad osmaklig. För att
visa sig nya och djerfva, uppfinna de de
besynnerligaste bilder, de konstigaste och mest
tillskrufvade uttryck, och de enklaste saker
måste omklädas med det mest skimrande
poetiska glitterguld. Deras sångmö har mera
likhet med en coquette i balparure, som med
blickar, fulla af fåfänga och sjelfFörtroende,
likasom tyckes fråga de omkringstående: Är
jag ej brillante? än med någon af de nio
gudomliga systrarne. Några imitera Tegne’r,
andra Stagnelius; och dessa härmare hafva i
synnerhet fäst sig vid den förres kraftord
och djerfva bildståt, samt vid den sednares
prydliga epitheter, såsom: kristallisk, olympisk,
o. s. v. Men, då det nu beklagligtvis ej är
allom gifvet att vara en Tegne’r eller en
Stagnelius, så händer det merändels, att ett och
annat piquant uttryck, en och annan lycklig
bild i deras ofta både form- och ide’elösa
poemer, ej göra bättre effect än jouveler och
guldbroderier på en tiggarhabit. Få äro
deremot de af det uppvexande skaldeslägtet’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
