Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Ty när den dödliges bröst är ett tempel för kärlek och andakt,
Da pa hans tunga ock byts rösten i himmelska ljud.
Nu hon klingar ej mer den af englar strängade lyran;
Templen ljuda ej mer nu af hans ljufliga röst.
Hardt pa de läppar, som förr så ofta med glödande kyssar
Höljdes af sångmön, på dem döden nu gjutit sin frost.
Svea, begrundande djupt den gåta, som ständigt i dunkel
Höljs af en gryende tid, klagar — men hoppas likväl.
Sprängd är den herrliga krets af sångens grånade drottar.
Hvilka med tonernas makt, glödande varmt för ditt väl,
Väckte ditt slumrande mod, då stormen, som for kring Europa,
Skakade mot dina berg blodiga vingar med hot,
De som, alltse n den tid, då i fridens och frihetens solljus
Bildningens blommor pä nytt började gro i din jord,
Kämpat med segrande tro för det eviga goda i tiden,
Kärlekens seger på jord, ja för allt sant, för allt skönt. ...
Bruten är deras krets. — En nyare andas härolder
Träda till bildningens vård i de förklarades rum.
i viilar du Svea?... O nej! Hur än du med saknad må blicka
Hän mot den flyktade tid, — hoppet är starkare dock,
Hoppet, att Han, som förut så visligen ledt dina öden.
Kallat utur dina tjäll hjeltar och skalder förut,
Heller ej nu skall sluta sin blick vid de skiften, dig möta
Under din strid för ditt mål, frihet och sanning och ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
