Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
JONAS LUNDSTEDT.
F. 1793 - d. 1859.
Enkel var han, glänste ej med snille;
God han var, och allt hvad godt han ville,
Ville han ihärdigt, lugnt och fast.
Efter klocka gick han fram sin bana,
Och hans kärlek blef till slut en vana,
Som hans hjerta följde, tills det brast.
f Njuggt var ordet, kom liksom på tvären,
Vek blott sällan från den gamla sfären,
Och hans tal var mest blott siffertal.
Ej han lyste alltså här i verlden,
Men fann lyckan vid familjehärden,
Aran i sin gamla lärosal.
Sällan ljusnade hans sträfva yta;
Men när någon lyckades att bryta
Skalet af hans gåtor, — godt han log.
Bäst var den som löste eqvationer
Och ej sökte »högre regioner»;
Misstänkt den på »så’n der vers» sig slog.
Eneroth, Dikter. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
